torsdag 26 september 2013

Medierna i världen


Det jag fastnade för när jag läste de dryga 10 sidorna i Kanal var alla de olika historierna i olika länder man fick höra om människor, vad de här människorna gjorde och vad som sedan hände med dem. Jag själv har inte varit så insatt i journalistiska arbeten och har därför inte hört vad som har hänt med olika människor i världen. Jag tyckte verkligen att det var intressant att läsa om det och förstå att vi har det väldigt bra här i Sverige. Jag har växt upp med att ha egna åsikter och utrycka eller skriva de hur jag vill, jag förstår därför inte riktigt hur det är att leva i de andra länderna. Men den bilden jag får när jag läser i boken är att människorna och journalisterna i dessa länder är rädda för att granska regeringen och annat som tillhör landet då de i värsta fall kan dödas. Att det sedan är många i dessa länder som inte gör något åt det förstår jag, men ändå inte. De har en regering som i stort sett ljuger för dem och gör lite se de vill utan att många märker det. Det kan ju till och med sluta som det gjorde för Tyskland under Hitlers tid. Massa propaganda och falska nyheter kan sluta i kaos och medborgarna skulle inte ens märka något förrän det var försent. De som försöker göra något åt detta straffas och det är alldeles fel. Att läsa om dessa människor som bara vill göra gott egentligen men som blir illa behandlade för det är hemskt men också intressant, vi hinner få reda på lite fakta men inser att regeringen hade något hemligt där som ingen fick veta och det är bra att någon vågat listat ut det trots alla omständigheter.

Efter att ha lyssnat på Persson och Schibbyes sommarprat fick jag många olika tankar i huvudet. Det är sådan stor del av världen som lever i ett land där sanningen aldrig kommer fram, där man varken får skriva eller fråga om vad man helst som journalist. Sedan är det många som inte förstår hur annorlunda det är att leva under sådana omständigheter för både journalisterna och människorna där. Jag själv visste inte riktigt att det var så extremt hårda regler och vinklade nyheter i många delar av världen. Att journalister i Etiopien och andra länder fängslas, dödas och torteras på grund av att de skriver sanningen i sina artiklar om ett parti eller liknande är skrämmande. De gör bara det rätta. Jag tycker att journalist ska vara ett säkert arbete där man informerar landets medborgare och även resten av världen vad som händer runt om. Vi som lever här i Sverige har tur att vi lever i ett så fritt land där vi har yttrande- och tryckfrihet, så vi alltså kan skriva och säga vad vill så länge det inte kränker någon. Att vara journalist här är inte farligt. Men om man vill hjälpa andra och trotsa andra länders lagar är det precis lika farligt för alla journalister inom det landets gränser.

Schibbye berättar om hur det är att spendera över ett år i det Etiopiska fängelset. Han berättar om en kvinna som hade kritiserat regeringen och fått flera års fängelse som straff. Anledningen är terrorism. Polisen och regeringen anser att alla dessa journalister och politiker som bryter mot deras lagar är terrorister och ska fängslas för att de antagligen bara försökt berätta sanningen eller sett saker med olika synvinklar. Men regeringen själv säger att fängelset är mer som en rehabiliteringsanstalt där de fängslade ska lära sig allt det bra som regeringen gör. Om de inte fängslas kan de dödas på en gång. Flera journalister i världen har dödats i form av att de blivit våldtagna, halshuggna eller skjutna i munnen. Även om de överlever när de blivit misshandlade fängslas de, och det är inte alltid de får någon sorts läkarhjälp med sina skador.
Jag tycker att de som är journalister i liknande länder som Etiopien är väldigt modiga. De riskerar sitt liv för att kunna berätta sanningen och för att göra något åt alla lögner och propaganda som endast är det som publiceras egentligen. För som de nämner i programmet så hade de kunnat valt att leva ett liv i tystnad där de inte riskerar något. Men det som de sedan straffas för är att de hade mod. Mycket mer mod och kärlek till sitt land och folk än vad många andra har. Även fast vi kanske inte vet allt om dessa länder så vet vi betydligt mer tack vare alla dessa modiga journalister, många som även är döda eller fängslade för vår skull. Om man tänker hur det hade sett ut utan dessa journalister hade det varit tyst. Regeringen hade gjort precis som de vill utan att någon märkte något alls. De skulle kunna ha slavhandel och massa prostituerade utan att någon visste ett skvatt om det, och vi människor kanske bara skulle tänka att det är ett väldigt bra land eftersom vi antagligen bara skulle få höra bra saker om det.

Jag hoppas att det är fler från de mer fria länderna som vågar ge sig ut i världen för att hjälpa andra människor och journalister så vi tillslut kan sätta stopp för alla dessa dumheter regeringarna i länderna håller på med. I framtiden kanske alla kan skriva vad de vill och alla länder kanske har yttrandefrihet. Det kanske inte är journalister som skriver sanningen om mord och övergrepp som fängslas, utan de som faktiskt göra dessa hemska saker. Man kanske inte behöver vara rädd för att fråga fel fråga till någon eller publicera någon text om landets regering med olika synvinklar. För den bilden jag har fått av Etiopien och även andra länder är inte en bra syn. Oskyldiga som fängslas och mördas fast de endast gör rätt och människor som är rädda för att leva ett liv som jag tycker är vanligt. Vi kan bara hoppas på det bästa, göra vad vi kan och se hur det blir i framtiden.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar