Analys av New Girl

Idag kollade vi på ett avsnitt (S01E02) av New Girl i skolan. Jag har själv aldrig sett serien förut men tyckte avsnittet var bra och roligt och tyckte även att hela serien verkar bra, kanske är nästa serie jag ska titta på!

Serien handlar om en tjej, Jess, som precis kommit på att sin kille, Spencer, varit otrogen och hon har därför flyttat till en lägenhet med tre killar som rumskompisar. Dessa killar, Winston, Schmidt och Nick, känner hon dessutom inte speciellt bra utan de är bara några nätkompisar. Man får sedan följa hennes “nya” liv och se hur hon klarar sig.

I anslaget av det här avsnittet börjar det med att den ena killen Winston, som innan var den som hade “makten” i huset, kommer hem efter att ha bott utomlands ett tag. Han märker att Schmidt har försökt tagit över hans plats och därmed tagit det största rummet. Under hela avsnittets tjafsar de lite om detta rum och Winston försöker få tillbaka rummet. Men den stora händelsen är att Jess ska hämta sina saker hos ex- pojkvännen Spencer som hon dessutom inte verkar vara riktigt över ännu.

Presentationen är när killarna nästan tvingar Jess att hämta sina saker fast hon själv känner att hon kanske inte är stark nog att vara så hård och kall mot Spencer. Varför de tvingar henne till det är för hon av misstag råkar kasta en basketboll på deras TV så den går sönder och därför måste hon hämta sin TV. I presentationen får man veta mer om personerna, att killarna verkligen behöver en TV, att Jess är svag för sitt ex och att Winston och Schmidt försöker övertala varandra om vem som ska ha det stora rummet.

När Jess ska möta sitt ex och säga att hon vill hämta sina saker kommer vi till fördjupningen i avsnittet. Man får reda på hur det gick till mellan Jess och Spencer, att han inte verkar vara en så bra kille och man förstår att hon kanske inte haft det så bra under deras förhållande. Det visar sig att Jess inte vågar säga emot honom och går med på att köra den tjejen Spencer var otrogen med till flyplasten istället för att hämta sina saker. När hon därefter kommer hem till killarna igen utan TV och får höra historien blir de lite upprörda över Spencers beteende och hur Jess kunde gå med på detta.

Jess tjejkompis kommer även till lägenheten och hjälper Jess att bestämma sig om att hon ska hämta sina saker, våga säga emot Spencer och komma över honom. Tempot ökar nu och det här är själva upptrappningen. Med hjälp av en kudde som de lossats är Spencer slår Jess på kudden och tar fram sin arga sida och hon bestämmer då att åka till Spencer och hämta tvn, sina saker och vara hård mot honom. När hon kommer dit börjar det med att de kramas och det blir lite svårt för Jess men sen släpper hon honom och kastar iväg en blomkruka och börjar därefter hämta sina saker från huset. Det är också här själva cliffhangern är. Jess kan inte ångra sig efter hon kastat krukan i marken, hon måste hämta sakerna och kan inte återgå till Spencer längre.

Konfliktupplösningen sker under tiden då hon hämtar sakerna. Killarna stöttar henne också och hjälper henne att stå emot Spencer, hon visar att hon har rätt och kan bestämma. När hon springer med sakerna och övertalar Spencer att det är över och att hon klarar sig utan honom är väl stunden hon klargör det för sig själv också. Hon kan alltså inte gå tillbaka till honom och leva med Spencer igen. Och efter det åker hon tillsammans med killarna hem igen med alla sakerna och tvn.

I avtoningen sitter de alla i soffan och kollar på den nya tvn, allting är lugnt och Jess vet att det kommer blir bra igen. Winston och Schmidt kommer överens om rummet och kommer fram till att ledaren inte behöver ha det stora rummet, Winston får alltså tillbaka rummet då även fast det kanske inte betyder att han är ledaren.

I avsnittet så känner man empati för Jess för man förstår att hon inte har det lätt, hennes ex var ju otrogen mot henne. Sedan tror jag att det finns många som varit med om liknande och de känner identifikation med Jess. Då är det alltid lite extra roligt att kolla på något om man känner igen sig. Därför skulle jag säga att målgruppen för serien är unga människor, framförallt kvinnor men kanske några män, i 20-30 års åldern då det händer mest i livet och många kan förlora sin partner. Serien når på så sätt målgruppen bra genom att spela på deras känslor  på ett bra sätt som gör att målgruppen därför tar emot det bra. Det är inte sorgligt utan ganska roligt, vilket gör att målgruppen kanske inte sitter och “deppar” för de gjort slut med någon utan faktiskt kan skratta lite åt det och nästan glömma det sorgliga för stunden iallafall.

Några företag som skulle kunna göra reklam i anslutning till serien är något som har med tjejer att göra eftersom det nog är den största målgruppen. Kanske något sminkmärke som Maybelline eller något företag för hårfärgning som L`Oréal Paris. Tjejer som nyligen blivit singlar eller vill försöka gå in i ett förhållande brukar gilla att göra förändringar så de bli som en “ny” person, kanske vill de färga håret eller sminka sig annorlunda. När de ser reklamen om dessa saker kanske de får en ny idé och köper något från det märkte de som eftersom de “hörde” att det var bra på tv.

Sveriges bästa rektor inom innovation

Vår rektor Sarah Stridfeldt på Rönninge gymnasium har blivit utsedd till Sveriges mest innovativa rektor. I måndags, den 7 oktober 2013, fick hon ta emot priset och den fullständiga motiveringen av Rektorsakademin. Vi bokade en tid med Sarah för en intervju.

Det första vi gör är att fråga Sarah hur hon känner inför utmärkelsen. Hon svarar med ett stort leende på läpparna, att det känns jättebra. “Jag är så otroligt glad.”

Vad har du gjort för att få den här utmärkelsen?

- I nomineringen stod det att jag skapar kreativa lösningar, innovativa processer, en bra atmosfär i skolan och vi utvecklar elever på ett bättre sätt. Det stod också att jag vågar prova nya saker och nytänkande.

Hur tror du det här kommer påverka skolan i framtiden?

- Jag tror att det kommer påverka er elever positivt, men jag tror också att många kommer att få högre förväntningar på mig och på övriga lärarkåren. Jag tror även att skolan kommer få ett bättre ryckte pågrund av den här utmärkelsen än vad den tidigare har haft.

Avslutnignsvis frågar vi om hon har något mer att tillägga.

- Jag tar inte på mig det här själv, utan det här är ett bevis på hela skolans engagemang. Det är hela teamet på skolan som gör att det här är möjligt.

Sarah Stridfeldt blickar framåt!

Film: Bänken

Se filmen Bänken, skapad av Johanna, Amanda, Evelina och Sandra.

Medierna i världen

Det jag fastnade för när jag läste de dryga 10 sidorna i Kanal var alla de olika historierna i olika länder man fick höra om människor, vad de här människorna gjorde och vad som sedan hände med dem. Jag själv har inte varit så insatt i journalistiska arbeten och har därför inte hört vad som har hänt med olika människor i världen. Jag tyckte verkligen att det var intressant att läsa om det och förstå att vi har det väldigt bra här i Sverige. Jag har växt upp med att ha egna åsikter och utrycka eller skriva de hur jag vill, jag förstår därför inte riktigt hur det är att leva i de andra länderna. Men den bilden jag får när jag läser i boken är att människorna och journalisterna i dessa länder är rädda för att granska regeringen och annat som tillhör landet då de i värsta fall kan dödas. Att det sedan är många i dessa länder som inte gör något åt det förstår jag, men ändå inte. De har en regering som i stort sett ljuger för dem och gör lite se de vill utan att många märker det. Det kan ju till och med sluta som det gjorde för Tyskland under Hitlers tid. Massa propaganda och falska nyheter kan sluta i kaos och medborgarna skulle inte ens märka något förrän det var försent. De som försöker göra något åt detta straffas och det är alldeles fel. Att läsa om dessa människor som bara vill göra gott egentligen men som blir illa behandlade för det är hemskt men också intressant, vi hinner få reda på lite fakta men inser att regeringen hade något hemligt där som ingen fick veta och det är bra att någon vågat listat ut det trots alla omständigheter.

Efter att ha lyssnat på Persson och Schibbyes sommarprat fick jag många olika tankar i huvudet. Det är sådan stor del av världen som lever i ett land där sanningen aldrig kommer fram, där man varken får skriva eller fråga om vad man helst som journalist. Sedan är det många som inte förstår hur annorlunda det är att leva under sådana omständigheter för både journalisterna och människorna där. Jag själv visste inte riktigt att det var så extremt hårda regler och vinklade nyheter i många delar av världen. Att journalister i Etiopien och andra länder fängslas, dödas och torteras på grund av att de skriver sanningen i sina artiklar om ett parti eller liknande är skrämmande. De gör bara det rätta. Jag tycker att journalist ska vara ett säkert arbete där man informerar landets medborgare och även resten av världen vad som händer runt om. Vi som lever här i Sverige har tur att vi lever i ett så fritt land där vi har yttrande- och tryckfrihet, så vi alltså kan skriva och säga vad vill så länge det inte kränker någon. Att vara journalist här är inte farligt. Men om man vill hjälpa andra och trotsa andra länders lagar är det precis lika farligt för alla journalister inom det landets gränser.

Schibbye berättar om hur det är att spendera över ett år i det Etiopiska fängelset. Han berättar om en kvinna som hade kritiserat regeringen och fått flera års fängelse som straff. Anledningen är terrorism. Polisen och regeringen anser att alla dessa journalister och politiker som bryter mot deras lagar är terrorister och ska fängslas för att de antagligen bara försökt berätta sanningen eller sett saker med olika synvinklar. Men regeringen själv säger att fängelset är mer som en rehabiliteringsanstalt där de fängslade ska lära sig allt det bra som regeringen gör. Om de inte fängslas kan de dödas på en gång. Flera journalister i världen har dödats i form av att de blivit våldtagna, halshuggna eller skjutna i munnen. Även om de överlever när de blivit misshandlade fängslas de, och det är inte alltid de får någon sorts läkarhjälp med sina skador.
Jag tycker att de som är journalister i liknande länder som Etiopien är väldigt modiga. De riskerar sitt liv för att kunna berätta sanningen och för att göra något åt alla lögner och propaganda som endast är det som publiceras egentligen. För som de nämner i programmet så hade de kunnat valt att leva ett liv i tystnad där de inte riskerar något. Men det som de sedan straffas för är att de hade mod. Mycket mer mod och kärlek till sitt land och folk än vad många andra har. Även fast vi kanske inte vet allt om dessa länder så vet vi betydligt mer tack vare alla dessa modiga journalister, många som även är döda eller fängslade för vår skull. Om man tänker hur det hade sett ut utan dessa journalister hade det varit tyst. Regeringen hade gjort precis som de vill utan att någon märkte något alls. De skulle kunna ha slavhandel och massa prostituerade utan att någon visste ett skvatt om det, och vi människor kanske bara skulle tänka att det är ett väldigt bra land eftersom vi antagligen bara skulle få höra bra saker om det.

Jag hoppas att det är fler från de mer fria länderna som vågar ge sig ut i världen för att hjälpa andra människor och journalister så vi tillslut kan sätta stopp för alla dessa dumheter regeringarna i länderna håller på med. I framtiden kanske alla kan skriva vad de vill och alla länder kanske har yttrandefrihet. Det kanske inte är journalister som skriver sanningen om mord och övergrepp som fängslas, utan de som faktiskt göra dessa hemska saker. Man kanske inte behöver vara rädd för att fråga fel fråga till någon eller publicera någon text om landets regering med olika synvinklar. För den bilden jag har fått av Etiopien och även andra länder är inte en bra syn. Oskyldiga som fängslas och mördas fast de endast gör rätt och människor som är rädda för att leva ett liv som jag tycker är vanligt. Vi kan bara hoppas på det bästa, göra vad vi kan och se hur det blir i framtiden.

Reflektion om de två första lektionerna

Under de två senaste lektionerna har vi pratat mycket om pressetik och lite hur allt fungerar inom journalistiken. Jag har lärt mig mer om dessa lagar som finns, som hur journalisterna tänker när de ska ta med vissa personer i sina texter och vilka konsekvenser det kan få, t.ex. att de bär ansvaret för det som publiceras och om människorna påverkas. Jag har även lärt mig mycket mer om ämnena vi pratat om, hur situationerna i Kongo och Syrien är och hur människorna känner sig där. Det har faktiskt varit mer intressant än vad jag trodde och jag har insett att det är mer kopplat till samhällskunskap än vad jag trodde det skulle vara, vilket jag tycker är roligt.